Oj vad rädd man blir när det står Dagis på telefonen när det ringer. Nu var det ingen fara, lite ynklig och lite ont i magen bara som gick över så snart vi kom hem, men ändå, man hinner blir lite lagom rädd. Lillan är, ta i trä, väldigt väldigt sällan sjuk, kan nog räkna på en hand de gånger hon varit sjuk de senaste åren.

Brukar se på facebook hur många av mina vänner, som är småbarnsföräldrar, har det. Det är magsjukor, förkylningar, öroninflammationer och jag vet inte allt vad de drabbas av. Vabbar i ett. Well well, nu sitter jag här med en nöjd liten Lillan nedbäddad i soffan bredvid mig. Verkar mer vara grejen ATT vara lite sjuk och ompysslad som är grejen här idag…

Nu när julen är över, och den sista amaryllisen förpassats till komposten, blev det lite tomt på grönt här hemma. Jag tycker att det är lite svårt med blommor här. Vi har så stora fönster så små fjussiga växter, de jag oftast tycker är fina, gör sig inte här. De bara försvinner och ser ut som något som bara hamnat där av en slump.

Fikonträd och stora olivträd är fina, men speciellt olivträden tycker jag är lite svåra. Jag har köpt många men det har alltid slutat med att de dött förr eller senare.

Nu drog jag en repa på Blomsterlandet, Plantagen och Bauhaus och hem kom jag med några andra kul växter. Växter som för mig är helt förknippade med 70-talet. Vi hade sådana hemma när jag var liten.

Först ut är Monsteran som hamnade i ett av fönstren i vardagsrummet. 69 kr på Bauhaus, kom igen, var inte det ett fynd!

Kram kram

Helena