När vi köpte Villa Skogsbrynet för 1 år sedan började vi genast planera för inredningen. Vilken stil skulle vi ha? Vad skulle vi köpa nytt och vad skulle vi behålla?

Le Corbusieresoffan kommer att överleva oss båda, men gör Zebrakudden det?

Vi planerade och planerade. Vi drack rödvin och kikade på webshoppar. Vi drack mer rödvin och budade på Lauritz.com.

Tidlöst, vi kom fram till att vi ville ha ett tidlöst hem. Ett hem som skall vara näst intill omöjligt att datera. Vi vill att man skall kunna titta på det om 15-20 år och känna att det fortfarande känns aktuellt. Vi gillar klassiker och vi gillar design.

Hur inreder man då?

Enklast gör man då detta genom att ha en gigantisk plånbok och så sätter man igång att tömma Nordiska Galleriet, Asplunds och Svenskt Tenn.

Eller så håller man koll på Lauritz.com och lär sig marknaden (lägg dock inga maxbud ”under the influence of alcohol”, ett litet tips bara…), importerar själv när det är billigare i utlandet (mattor tex), tar det lite piano och handlar när man tycker att man har råd. Scannar marknaden efter skyltex och rea, och så tar man det väääldigt lugnt.

70% av allt vi kommit på att vi vill köpa, har gått bort efter ett tag. Om man kommer på något och man fortfarande efter, säg 6 månader eller 1 år, är vansinnigt tagg på just den grejen, då är det med största sannolikhet en pryl du kommer att ta till ditt hjärta och vårda ömt resten av ditt liv.

Skippa impulshandlandet och framför allt, skippa trendprylarna. Även om jag själv råkar åka dit ibland så jobbar jag på det i alla fall (eftersom jag känner mig lätt spyfärdig av all överkonsumtion som förekommer i världen i allmänhet, och i bloggvärlden i synnerhet. Något som jag själv säkert varit med och bidragit till).

Det mesta vi handlat till Villa Skogsbrynet är saker vi drömt om, var och en för sig eller gemensamt, i många år.

Även om vi lagt sjukt mycket pengar på inredning 2013 så räknar vi med att det kommer att löna sig i längden. Ja kanske inte inom de närmaste 10 åren då, men vi tror i alla fall att våra barn kommer att uppskatta det, den dag vi trillar av ”pinn”!

Och skulle man någon gång känna att det tryter i kassan kan man ju alltid sälja en fåtölj eller två, fniss!!

Kram kram

Helena