GOTT NYTT ÅR KÄRA VÄNNER!

Nu skulle jag kunna bli sittande en bra stund för att göra ett smashing inlägg om min nyårsdukning och annat viktigt en sågan här dag, men si det går inte. Jag vill inte avsluta min välplanerade tillställning med att fastna framför datorn och sedan behöva stressa ihjäl mig det sista jag gör.

Så mer än så här blir det inte från mig idag, några snabba bilder från köket, vi har ingen matsal så man får piffa till matplatsen i köket bäst det går vi festliga tillfällen!

Tack för i år, så ses vi igen 2012

Känner mig så där vansinnigt taggad att pyssla och göra det fint och trevligt till imorgon, och vet ni vad, jag är sååå väl förberedd och ligger helt i fas med min lilla tidsplan! Mycket att skriva om tänker ni, men då känner ni inte mig, ”Miss alltid ute i sista sekunden”, men inte denna gång, no, no!!Desserten är nästan fixad, allt är inhandlat (en gång till), huset städat (tackar städfirman för det), duken tvättad och struken. Strax skall jag göra såsen och ikväll kommer jag att duka bordet.

Som jag skrev tidigare så vill jag ha vitt och silver och lite grönt till nyår (inte jätteoriginellt kanske men…). Silverbrickor och vackra bestick kändes som ett måste till dukningen. En stor fin silverbricka hade jag, men behövde en till. En vända på Myrorna resulterade i en stor fin silverbricka, just en sådan som jag ville ha, för 75 riksdaler, vilket kap!

Senaste numret av Residence damp ned i brevlådan här om dagen,

och jag blev helt sjuk av att bara titta på omslaget, gosh, vad snyggt det var! Bilden på framsidan är från en Malmölägenhet som inte går av för hackor!

Jag brukar verkligen bara vara så jäkla sämst på att vara ute i tid och planera saker och happenings. Inför detta nyår har jag bestämt mig att jag skall börja planerandet, inhandlandet och fixandet i god tid innan ”the big day”. Jag bara haaatar att alllltid vara ute i sista sekunden (som jag alltid är), får alltid migrän och är allmänt sur mot de krakar som befinner sig i mitt direkta närområde, samtidigt som jag håller på att stressa ihjäl mig.

Sagt och gjort, en runda på stan idag för ett första shoppingstråk. Strumpbyxor, vaser, blommor, nya champagneglas och lite annat smått och gott. So fare so good…

Mataffären nästa. Lite stearinljus, glödlampor, sköljmedel, mjölk och så några fina humrar. Härligt, jag lär mig, skall verkligen vara väl förberedd denna gång. Två kassar med nyårslull blev det. Ut med grejerna i bilen och sedan skall jag bara panta ett gäng flaskor (ni skänker väl pengarna till Rädda barnen?!) och burkar innan jag far hem.

Det är nu det händer… eller den är nu det måste ha hänt…

För när jag kommer hem är den (excuse moi) dj**la kassen med humrarna borta!!! Var i hela havet har den tagit vägen då??? Scenario 1: Jag har ställt kassen på backen när jag låser upp bilen, och glömmer skiten där, någon hittar kassen och jublar… Scenario 2: Jag glömmer att låsa bilen när jag går och pantar burkar och flaskor, och någon klåfingrig rackare, som är sugen på hummer, ser det och tycker att han eller hon har större rätt till de där humrarna än vad jag har. Hur som helst, hoppas att de smakar din  dj**el!!!

Tänkte att jag skulle matcha det här inlägget med en bild på en hummer. Googlar på hummer och vad är det första som poppar upp?

 Jo detta:

Förra året när jag rödblommig om kinderna, iförd svettigt underställ och skidstrumpor,
stod i det lilla köket i stugan i Lofsdalen och skar upp oxfilé och sippade på en… Pommac… lovade jag mig själv att nästa år då skall jag minsan fira in det nya året på något trendigt ställe i London eller något sådant. Funderade seriöst på att överraska älsklingen med ett riktigt coolt nyårsarr 2011. Inte för att jag inte tyckte att vi hade det mysigt tillsammans med familjen, utan mer för att jag längtade så vansinnigt efter att få klä upp mig till tänderna, bli sådär lagom salongsberusad och gunga i famnen på älsklingen till ABBAs ”Happy new year”.

Halloj, hur har ni det i blåsten?

Solen skiner tack och lov idag, det behöver vi verkligen i det mörker som råder just nu. Det är inte klokt vad korta dagarna är, blir de kortare och kortare precis som åren, när man blir äldre?

Julstöket är över för i år och nu blir det full fart mot nyår. I år firar vi nyår med vänner på Udden och jag tycker att det skall bli superkul att förbereda allt. Suttit en stund och surfat runt efter inspirerande nyårsdukningar. Lika mycket som jag vill att det skall finnas röda inslag i julen, lika mycket vill jag att nyårsdukningen skall vara vit och silvrig och med gröna inslag från växtriket.

Annandag jul, 8 plusgrader och Dagmar har just swishat förbi!

Jisses vad det stormade inatt, är det någon som har kunnat sova? Inte jag i alla fall…

Jag hade feber igår eftermiddag, helt märkligt eftersom jag inte hade några som helst andra symtom, och till kvällen var det borta. Idag känner jag mig hur som helst ganska ok, förutom att jag är vansinnigt trött då. Jag kan väl inte skylla allt på Dagmar, eftersom darling och jag satt uppe halva natten och kollade Jägarna 2. Uppföljare till succéer brukar av tradition ha svårt att leva upp till samma klass som den första, och så var det även i detta fall, kommer inte att bli någon klassiker, men den var hur sevärd som helst tycker jag ändå. Riktigt riktigt spännande och jag satt på helspänn nästan hela filmen igenom.

 Mitt tips, se den om du inte sett den och gillar Lassgård och Stormare!

Julaftonen var underbar, hela släkten (nästan, utom en fam som fått vinterkräksjukan, stackars dom) var samlad. Mormor och morfar, farmor och farfar, alla kusiner, syskon, svågrar och svägerskor alla var vi samlade hemma hos farfar i hans stora hus, som är som gjort för familjesammankomster av det större slaget. Det var klappar, och tomtar, och mat, och barn som busade och skrattade, och allt var sådär otroligt hjärtligt och bullrigt! Härligt!

Jag berättade en gång för er (tror jag) att jag äntligen har hittat en bra rutin för att fixa håret på morgonen. Nåra av er ville ha lite tips på hur jag gör, och eftersom jag inte hade något bättre för mig här om dagen, ställde jag upp stativet i badrummet och körde en serie bilder allteftersom.

Här kommer de!

Julgranen är på plats men tomtar har vi fortfarande på loftet! Den absolut största behållningen av denna jul, ännu så länge, var att klä granen med Lillan igår, det var bara helt underbart att se med vilken frenesi och vilket allvar hon tog sig an uppgiften. Jag lovar att inte en enda kula, ängel eller stjärna har fått sin plats av en slump.

När Lillans systrar var små, minns jag att jag längtade efter att de skulle bli stora så att jag skulle få klä granen sådär sobert enkelt och vackert som jag hade sett i tidningar. Ett par år hann jag med det, innan Lillan nu axlat rollen som förste granpåkläderska. Med facit i hand kan jag säga så här, Hur kul och viktigt var det egentligen att klä granen själv? Julen är ju barnens högtid och det roligaste, tycker i alla fall jag, är att få vara med dem och se deras spänning, lycka och förväntning inför julaftonen!

Oh, my Good vad ”pretto”, det där lät…

Jag frågade M igår om han tyckte att jag var lite tråkigt oengagerad i julstök, – Borde jag var mer pysslig? Vet ni vad han svarade  – Ja, lite mer tomtar och juldekorationer skulle vi kunna ha här hemma! Gulligt, men det var inte riktigt det jag menade, juldekorationerna känns helt lagom, fram till att tomtarna får komma fram några dagar innan jul. Det jag menade var knäckkokning, sillinläggning, tomtetillverkning med Lillan, julklappshandling, rimmande och allt sådant som jag kan känna förväntas av en småbarnsmamma.

Just nu har jag fokuserat mycket på att få igång företaget, och hur mycket jag än skulle vilja säga att jag älskar att ha många bollar i luften, så kan jag inte göra det för det är inte sant! Det har nog tagit typ 39 år för mig att erkänna det för mig själv, men jag föredrar faktiskt att fokusera på en sak i taget. Det är liksom ”all in” när jag gör något, kan inte hålla på och tänka på en massa andra saker när jag för stunden brinner för och är engagerad i något. En svaghet? Ja visst, i jobbsökar sammanhang i alla fall, men inte alltid, ibland kan det faktiskt vara bra att vara hängiven något och inte hålla på och fladdra runt med allt möjligt hela tiden. Man kan omöjligt vara bra på allt!

men ibland blir jag faktiskt sur, och kanske har jag ett lite häftigt temprament from time to time, men jag jobbar på den biten! Vad gäller tidigare nämnt företag, och deras ovilja att sponsra mitt påhitt med ”välgörenhetsbloppis”, så säger jag bara bemötande, allt handlar om bemötande! 

För det första pratade jag med killen som var ansvarig för sådana saker redan den 9 dec, alltså snart två veckor sedan. Han lät positiv och lovade att återkomma till mig på måndagen eller möjligen tisdagen veckan efter. Jag poängterade också att det var bråttom, eftersom jag ville göra det innan jul. Inte ett ljud hörde jag ifrån honom i förra veckan. 

Igår eftermiddag kom så svaret, en vecka för sent. Visst han kanske hade supermycket att göra, eller så hade han kanske glömt bort det. Hur som helst hade det känts bra om han åtminstone hade motiverat sitt beslut, bara jättekort. Kanske var det praktiskt omöjligt, kanske hade han inte mandat att fatta sådana beslut, kanske var det en förtagspolicy eller något annat som låg bakom. Nu kändes det bara som att han inte tog mig på allvar på något sätt, eller kanske bara struntade i vilket.

Tycker ni att jag skall ta bort den obscena gesten i förra inlägget? 

Höll på att skriva godmorgon, eftersom jag tittade på bilden av min morgonruffsiga lilla jäntan på bilden. Det är så vansinnigt mysigt att ligga och dra sig i sängen med henne på mornarna, finns det något gossigare än ens lilla unge i pyjamas och ruffsigt hår?

Tog en nypa luft nere på bryggan nyss, och visst blir allt vackert när den fina vita fluffiga snön lägger sitt täcke över den annars så mörk grå värld vi lever i under vinterhalvåret här i Sverige!

Egentligen borde jag hålla detta för mig själv,

 eftersom chansen ökar, att det blir jag som vinner den helt underbara ponchon, om inte så många deltar i tävlingen… Men det vore väldigt ego av mig, så så kan jag inte göra 🙂

 Dessutom måste jag bara visa er vilka otroligt fina bilder storfavvon Daniela Witte har tagit på den här helt sagolika (sagolika var nog det rätta ordet, liksom lite Ronja Rövardotter över den) och otroligt lyxiga ponchon/capen i 100% ull från svenska klädmärket Rightious Fashion, som man just nu kan vinna i Danielas blogg. Värdet är hela 2000 kr och plagget är rättvisemärkt och ekologiskt tillverkat i Nepal där ”Rightious” skapat arbetstillfällen till unga tjejer för att bekämpa prostitution i de större städerna dit flickorna annars reser för att försörja sig med att sälja sin kropp.

Vinden har vänt och ordningen är återställd, nu blåser det nordan här ute på Udden och det

går höööga vågor på sjön, ja så höga som det nu blir på en insjö mitt i Sverige! Väder och vind blir mycket påtagligt när man bor vid vattnet och man lär sig på något vis att leva med vädret och inte mot det. Så idag blir det mao inneaktiviteter när min lillasyster och hennes minsting kommer på besök.

Måste bara än en gång få tacka för alla fina meddelanden och mail jag fått av er,

de värmer så gott i hjärtat skall ni veta! Igår var jag så glad och upprymd, självförtroendet hade fått sig en puff i rätt riktning och jag kände mig så pass självsäker att jag till och med

gav mig i kast med att baka…

Hej på Er alla rara bloggläsare som så troget kikar in här varje dag och förgyller min tillvaro!

Ett extra litet tack vill jag sända till alla Er som lämnat sååå fina

 peppande kommentarer och skickat helt otroligt gulliga mail.

 What have I done to deserve you? 

LOVE

Klippan i mitt liv, den stora famnen där jag gråter ut, är inte bara den mest fantastiska pappan i världen, han är också den klokaste, finaste och positivaste människan jag vet, tröstade mig igår och fick mig att inse att man måste vända alla negativa energier som påverkar ens liv till något positivt!

M är ingen sentimental typ som när man är ledsen stryker en över håret och säger ”Staaackars Heleeena!!” utan mer typen som säger ”Älskling vänd på det, kanske kan du lära dig något av dethär, och använda det till något riktigt bra?”. Precis som många av er, har han länge försökt att lära mig att sortera bort allt och alla som bara tar ens energi, och aldrig lämnar något tillbaka.

 Jag är inte alltid så bra på just den biten.

Är ledsen så att jag mår illa idag, känns nästan som att jag skall kräkas och tårarna bränner bakom ögonlocken. Måste lära mig att inte förvånas och påverkas av handlandet

hos vissa människor i min närhet…

Mindre än två veckor kvar till jul, det är inte klokt vad tiden går fort, tyckte nyss löven föll av träden! Det är verkligen ingen klyscha, det där med att tiden går snabbare ju äldre man blir, det bara är så, det märker jag hela tiden. Bara en sådan sak som Lillans Lucialinne och ljuskrona. Först tänkte jag tanken att, var i Herrans namn packade jag ned dem förra året? Men i samma sekund som jag tänkte det, slog det mig. Jag hade ju inte packat ned dem alls, de ligger kvar i min garderob och jag har nästan varje dag tänkt att jag skall ta ut dem i förrådet, och så plötsligt pang bom bang har ett helt år passerat! My Good, det känns som om det var ett par dagar sedan jag stod där med det nytvättade linnet i handen och tänkte, jag lägger det här så länge, så tar jag ut det sedan…

Om jag tänker på tidens framfart i ett större perspektiv blir det på ett helt annat sätt. Vår lilla fröken blir fyra år nästa sommar, ett år yngre än vad storasyster (mellantjejen) var när jag träffade hennes pappa, min älskade M. Snart nio år sedan, men med det känns det inte som om det var igår, det känns mer som att det alltid varit så, alltid varit vi.

Jag var trettio år när jag träffade M, flickorna var fem och sju, men dem träffade jag inte förrän de var sex och åtta! Jag var vettskrämd över att träffa hans barn, och ett av hans barn var vettskrämd över att träffa min hund. Bra början, mellantjejen satt på diskbänken och vägrade gå ned så länge hunden var här… Vi var många som skulle anpassa oss till det nya livet som började då!

Åh, grattis skall hon äntligen få gifta sig nu, tänker ni som känner mig.

Hoppet är som bekant det sista som överger en, men nej, det var inte jag den här gången heller… Däremot har jag fått den enormt stora glädjen och äran att få fota ett par,

som jag ännu inte träffat, på deras stora dag.

Sååå fantastiskt spännande, nervpirrande, läskigt och underbart roligt det skall bli! Jag har aldrig fotat något bröllop, men det är långt dit, och jag kommer att vara förberedd till tänderna. Många provfotograferingar i kyrkan och i festlokalen räknar jag med att det blir.

Dessutom kommer jag att försöka komma i kontakt med någon bröllopsfotograf och be att få assistera vid några bröllop under våren. Så är du fotograf eller känner du någon som är det och är intresserad av en helt gratis assistent till bröllop i vinter och vår, är du välkommen att kontakta mig på

helena_kohl@hotmail.com

Närmare bröllopsfotografering än såhär har jag aldrig kommit.

 Tog några bilder vid min söta väninnas fina bröllop förra våren, men när man är gäst vid ett bröllop vill man njuta av högtiden, festen, maten och människorna så då är man inte så intresserad av att fly runt med kameran i högsta hugg, så det blev inte så många.

En riktigt fin söndag till alla som kikar in!!

Nej, men nu måste jag bara få komma här med ett litet förtydligande. Det är inte alltid rätt budskap framgår och man är tillräckligt tydlig som bloggare. Det här känns bara så angeläget att jag måste få er uppmärksamhet en liten stund.

Alltså, i mitt inlägg om Lillans nya skor, skrev jag att jag inte ”går igång” på dyra märkeskläder till barn. Det innebär alltså att jag väldigt väldigt sällan köper märkeskläder till henne, vilket alltså resulterar i att jag har ganska få sådana plagg i lådan i förrådet som jag skrev om!

Jag skrev att jag var för snål för att skänka till välgörenhet (men så knasigt det lät) och med det menade jag att det bär mig emot att lämna tex en av de få fina klänningar som jag köpt för kanske många hundra kronor, till tex Myrorna (där en liten del kommer till de behövande och resten går till löner, lokaler och administration. Det känns liksom, men oj den här måste jag spara – den som var så dyr! Däremot har jag inga som helst problem med att lämna det som jag tycker är mer vanliga kläder till organisationer som ger bort själva kläderna till behövande barn.

 

Jag skrev att jag tycker att det är pinsamt att sälja kläderna, vilket innebär just det ni nu skriver i kommentarsfältet om, att folk skall tycka att vi som har det så bra borde väl kunna ge bort sakerna till dem som bättre behöver dem. Jag både säljer och köper gärna möbler, prylar och allt möjligt annat på tex Blocket, men just barnkläder tycker jag är lite känsligt av någon anledning.

 

Dessutom har jag givit bort massor med barnkläder till kompisar som blivit mammor (både ensamstående och par), och de lite dyrare märkeskläderna är för tillfället utlånade. Så jag tror att jag dragit ett par strån till stacken vad gäller både återvinning och välgörenhet.

 

Vad gäller välgörenhet i allmänhet kan jag bara säga, trots att jag verkligen inte behöver det, att där har jag inget dåligt samvete överhuvud taget!

 

Som igår blev utsedda till årets Gasellebedrift i Norge 2011

Jag minns när jag för första gången i februari hittade kläderna i Oslo och skrev det här inlägget (och faktiskt tänkte skriva, komihåg vart du först såg dem!). Jag hade aldrig sett märket i Sverige och det visade sig sedan att det var svårt att få tag på kläderna här hemma. De fanns inte i någon webshop utan endast i en eller ett par butiker på västkusten, som kunde tänka sig att skicka, vill jag minnas.

Idag säljs ChillNorway i 250 butiker (var av 80 i Sverige) i 10 länder runt om i världen, bra jobbat! Trots att de blivit så stora är de fortfarande ett skönt familjeföretag med nästan bara familjen anställda. Visst är det coolt!

En skön fredag önskar jag Er!

Här kan du se en intervju med ”familjen ChillNorway”!

Vanligtvis går jag inte igång på märkeskläder till barn, dels för att det är svindyrt och man får typ väldigt lite material för pengarna, och dels för att man sedan får gå omkring och vara orolig över att ens lilla hjärta skall förstöra plagget med någon fin penna, eller något annat påhittigt redskap.

Dessutom vet jag aldrig vart jag skall göra av dem när de tillslut blir urväxta, vilket brukar ta si sådär en 5-6 månader just nu. Jag är för snål för att lämna dem till välgörenhet och tycker att det är för pinsamt att sälja dem på tex Blocket, så de brukar hamna i en plastlåda ute i förrådet i väntan på att någon kompis skall få ett litet flickebarn. När någon sedan kommer hit för att kolla igenom plastlådan blir det samma visa, för snål för att ge bort och för pinsamt att sälja till en kompis. Så det brukar bli att de får låna, larvigt egentligen, för vad i hela fridens namn skall jag göra med kläderna när de sedan kommer tillbaka?

Lät det där lite som ”surt sa räven om rönnbären”? Kanske… för visst skulle jag handla mycket mer om jag hade mer pengar, men jag tror att jag ändå skulle ha svårt för att göra mig av med de urväxta dyra kläderna, och då skulle lådan där ute vara sååå mycket större, och ta upp ännu mer plats!

Skönt att man har tid med med lite i-landsproblem ibland,

för då blir man påmind om att man att man har det så jäkla bra!!!

Inlägg nummer 1000!

Trumpetfanfar!!!

Tänk så många inlägg det blivit genom åren, hela 1000 stycken, och lustigt nog kommer jag ihåg vart enda ett av dem. Jag gjorde några stickprov igår! Hi, hi!

Sak efter sak kommer på plats i mellantjejens rum, igår var det den superfina lilla kristallkronan som kom upp, efter att snälla papsen hade kapat sladd och kedja några decimeter.

Groventréer och tvättstugor är vanligtvis ganska ocharmiga inrättningar, så även vår.

Jag målade om hela rummet, som en liten överraskning, när M var borta en helg för några år sedan. Nu syns inte det på bilderna, men all panel är målad i någon slags café au lait färg, tusen gånger bättre än den helt obegripliga babyblå färg som var där innan. Men ni vet hur det är, saker och ting förändras och nu kan jag inte släppa tanken på att måla hela rasket grått istället…

Vad härligt att vakna upp till ett vinterland, tänk så ljust och fint allt blir plötsligt. Mina rosor som blommar för fullt där ute fick sig väl en chock kan jag tänka, när det plötsligt täcks med snö och is.

Tänk att jag skulle hinna bli nästan 40 år gammal, innan jag fått till en frisyr som göra att jag ser ut som folk i håret! Många frisyrer och färger har passerat revy under åren, men det är först nu, sedan jag färgade håret lite rödbrunt som jag trivs riktigt bra. Klippningen är också toppen (även om det är dags för en toppning snart), och det är så lätt att fixa till frillan på morgonen.

Lätt, och lätt förresten, det beror på vad man jämför med, men jag har i alla fall tränat in ett sätt att fixa till det på, så att det blir lika varje gång. Jag gillar inte frisyröverraskningar på morgonen… Lite pyssel är det allt men jag jobbar på det, och snittar just nu med fön och plattång, 8-9 minuter!

Som vi har väntat på denna snö, och nu kom den till sist, även om det är väldit liiite så ligger den ialla fall där och lyser upp vår tillvaro, tjihoo! Genast känns allt mycket mer juligt, kottarna, stjärnorna, hyascinterna, amaryllisarna, lussebullarn och pepparkakorna ”make sens” liksom.

Jag brukar nästan varje år göra egna granriskransar och hänga på ytterdörrarna, men i år har jag bara känt att det där med granris blir inte så effektfullt när det är 10 grader varmt och regn. Så i år gjorde jag ett superenkelt hjärta av lärk och ståltråd istället. Tyckte att det passade bra till

alla andra bara grenar på tomten.

Jag brukar ibland samla ihop de frågor jag får och svara på dem gemensamt. Dels är jag dålig på att svara i kommentarsfältet och sedan kan det ju hända att ni är fler som klurat på samma saker.

Lampskärmen i mellantjejens rum kommer från Tine K och jag har köpt den på Tullhuset där jag också köpt hjorten som är från House Doctor.

Överkastet i samma rum kommer från Day och det har jag köpt hos Atelje Fåtöljen.

Jag har ingen utbildning inom området för inredning och fotografering, självlärd!

Den runda grå (som faktiskt är svagt svagt mönstrad i lila/rosa) kudden, kommer från Day och jag har köpt den hos Atelje Fåtöljen.

Om du är intresserad av att köpa fårskinn kan du maila mig så vidarebefodrar jag kontakten.

Adventskalendern, som jag gjorde förra året, gjorde jag enkelt med en bit grovt linnetyg som jag sydde en tunnel upptill och en tunnel ned till och stoppade in trälister i. Siffrorna gjorde jag med vit färg och schabloner som jag köpte från Broarne. Sedan sydde jag fast silverringar under varje siffra.

Sideboardet i vardagsrummet är ett gammalt 90-tals ekbord som jag målat svart och bytt knoppar på.

Tröjan som jag har på mig på denna bild kommer från ChillNorway, och min kommer från Oslo men likadana finns på bland annat Tullhuset.

Det, var det, nu skall jag först tända mig en brasa och sedan jobba på, uppdrag väntar…

Hoppas att ni haft en fin helg, och att ni nu är pigga och utvilade för att med kraft ta tag i denna nya vecka, som ligger framför oss som ett alldeles oskrivet blad! Vad skall ni fylla den med, är det jobb eller trevligheter? Eller vad dumt av mig att skriva så, det behöver inte vara det ena eller det andra, jobbet kan ju vara trevligheter, och det är det det är för mig just nu. Det verkligen pirrar i kroppen och jag är otålig att få komma igång med min verksamhet, dessutom har jag uppdrag som väntar i veckan, och det skall verkligen bli så superkul!

Julmarknaden i Kärrbo igår var en riktig fullpoängare! Det var genuint, lerigt, närproducerat, ekologiskt, hemkokt, svinkallt och helt underbart charmigt! Enorma hemgjorda hamburgare och grovmalda korvar från traktens kreatur grillades över stora eldfat. Av Denniskorvar och mesiga korvbröd, gjorda på 2/3 luft och 1/3 vitt mjöl, fanns inte ett spår, och hungriga frusna besökare trängdes på enkla träbänkar och bord, bredvid harvar och plogar en och annan gran som ställts dit för att skapa lite julstämning.

Här fanns inget glitter, inga silverstjärnor, glaskulor, zinkhus eller kottar till salu. Det var basic, och down to earth, grovt och inget pluttenuttigt. Närproducerat kött, hembakt bröd, grönsaker och de mjukaste fårskinnen du kan tänka dig. Lillan fiskade fiskdam, och fick en papperstrut med några bitar hemgjord seg kola inlindade i smörpapper, så lagom så fint! Jag vill aldrig, aldrig, gå på någon annan julmarknad någon annanstans efter detta.

Själv blinkade jag med mina blå, och log mitt allra vänaste leende mot min kära M när vi tittade på fårskinnen. Och vet ni girls, det gav resultat, för med mig i bilen tillbaka hem, låg två stora underbara, lockiga och silkeslena fårskinn från Margaretas och Ulfs får! Åh, vad jag är glad för dem, de är så vansinigt gosiga. Love, love!

 

Julstämmningen lyser med sin frånvaro, hos mig i alla fall. Inga kottar, granar, hyascinter eller stjärnor i världen kan få mig i ”julmood”. Igår var väninnan och jag på urmysig utflykt till Stockholm, där vi besökte Baazar, Zetas och Ulriksdals Handelsträdgård.

Jag kikar bara in en snabbis för att tipsa om lite söndagspyssel för den som orkar och inte har något annat för sig imorgon. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag är verkligen ingen fena på att baka! Det blir helt enkelt inte bra när jag gör det, så av den anledningen gör jag det också väldigt sällan.

Men i torsdags tänkte jag att jag skulle vara lite huslig och baka till det kalas som vi, innan födelsedagsbarnet blev sjukt, bokat in för fredagen. Jag tänkte att muffins eller cupcakes verkar ju lätt, eftersom alla gör det, och så tänkte jag att, åh så kul nu skall jag fota dessa bakverk med min nya kamera och det kommer att bli så fint och det kommer att se så gott ut att alla kommer vilja göra likadana. You wish!!!

2 ägg

2 dl socker

3 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

½ g saffran

1 dl mjölk

50 g riven vit choklad + 50 g riven vit choklad till garnering

Smält matfett och låt det svalna. Vispa äggen och sockret tills smeten blir porös. Blanda ihop de torra ingredienserna och rör sedan ner dem i äggsmeten. Tillsätt det smälta smöret och mjölken, blanda till en jämn smet och rör till sist ner den rivna chokladen och rör om. Fyll muffinsformarna till 2/3. Grädda i mitten av ugnen i ca 10 minuter på 225 grader. Garnera med den rivna vita chokladen.

Ni har säkert sett de fina örngotten och påslakanen från By Nord,

de med djurmotiv tryckta på. Jag skulle gärna bädda våra sängar uppe i stugan i Lofsdalen
(när den blir klar förstås) med dem, jag tycker att de är så vansinnigt fina.

Ett prisvärt alternativ till de lite dyrare originalen är detta med ekorren från HM. 79 kr kostade det i deras webshop. Gulligt tycker jag, och har bäddat sängen i mellantjejens ”nya rum” med det.

Nu blev det sen natt innan jag kom i säng idag igen,

inte bra, brukar kunna få migrän av sömnbrist.

Hela kvällen har jag hållit på och fixat och donat med mellanflickans rum, som målaren blev färdig med idag. Det skall bli så kul att se hur det ser ut i dagsljus, och roligast av allt blir förstås att visa det för J som kommer hem imorgon! Lillans storasystrar bor här var annan vecka, och när de var här sist var rummet en enda rövarkula, och nu är det så fint. Det är inte klart ännu, men det är på gång.

På lördag skall jag och en väninna åka till Stockholm för att hämta ett litet skåp som jag köpt där, och när vi ändå är ”i faggorna” tänkte vi passa på att besöka superfina Zetas trädgård! Det skall bli riktigt kul med en tjejutflykt utan män och småfolk, även om jag gillar att göra utflykter med dem också…

Tack för alla tips om små kalenderpaket, jag hann naturligtvis inte fixa med det idag, men kanske imorgon. Annars är det inte hela världen om jag hoppar över det i år, den finns kvar till nästa år och kanske har jag mer tid då!

Nu är det dags att släcka, men en sak till bara. Känner ni till några små trevliga butiker eller matställen längs vägen mellan Barkaby och Huddinge (det heter väl så där Zetas ligger?), blir jag jätteglad om ni har lust att tipsa mig om det.

Oj vad det är jobbigt att vara egen företagare,

 man måste hela tiden hålla på och handla en massa inredningsprylar och annat jobbigt pynt… He, he! Phu, tur att man får ta igen sig på kvällarna när affärerna stängt, i alla fall!



Den finaste lampa jag vet, finns i flera olika färger, vitt, svart och som här i grått.

Perfekt sak att styla med. Den är stor, fyllig och lyfter vilket tråkigt hörn, bord, eller skåp som helst. Småsaker går bort när man håller på med styling, dels syns det dåligt på bild och dessutom måste man bära så galet mycket saker för att det ”skall bli något”. Nej stora maffiga (och gärna lätta) saker skall det vara, precis som denhär lampan, som dessutom är busenkel att måla om. Bara att täcka armaturen och gå loss med sprayfärgen! Vit, svart eller grå helt efter behag, bra va?

 Lampfoten har jag köpt på Tullhuset och skärmen i Norge på Babazaar.

Nu skall jag skruva Ikeamöbel,

cross your fingers, grrr…

Jag vet, klockan är alldeles för mycket och jag borde verkligen sova.

Det är bara det att jag suttit här och fixat med texter och bilder till min hemsida som snaaart, mycket snaaart är klar, jippi! Ville bara kika in för att säga godnatt och önska er en bra dag imorgon. Sedan ville jag visa er de här bilderna också.