Nu ni…

Ahhh, fredag och sportlovet hägrar.

Kanske inte kan vara helt ledig som jag tänkt (är man det någonsin när man har eget?) men en tempoväxling åt det lugnare hållet är absolut i antågande.

Med jobbracet i Sigtuna i början på veckan har jag fått otroligt mycket gjort och det känns så skönt. Ryggsäcken känns mycket lättare och ett antal uppdragsgivare är förmodligen nöjda. Win win!

Nu något annat!

Har ett litet announcement to make…

Jag har fått den stora äran att få vara en av fyra föreläsare på Den stora Bloggdagen 3 maj i Stockholm! Fatta de´rå!!

När jag berättade det för min väninna lät det ungefär såhär:

– Vet du va´? Jag har fått frågan om jag vill föreläsa för typ 150 bloggande kvinnor (och män) i Stockholm i vår!!!

-Nääähääää, cooolt!!

– Jag vet, visst är det! Det är liksom jag och Ebba von Sydow, tänk dig det, jag och Ebba von Sydow!!

– Mmmm, men tänk hur det är för Ebba von Sydow, liksom, Vem fan är Helena Köhl??

– Hahahahahahah!!!

– A me´hon får väl gå hem och Googla då, eller hur!!

– Absolut, hahahahaha!!!

 

Ni är ganska många läsare som anslutit sedan jag började blogga här på Sköna Hem, så jag tänkte att jag tar och publicerar den intervjun som gjordes precis i början här, som en liten presentation för er nya alltså.

Och så passar den så bra eftersom vi just nu är på väg upp till Lofsdalen för att flytta in på riktig, och sedan det här med Stora Bloggdagen (vilken grej alltså!). Om ni tänkt komma alltså, så kan ni ju läsa här så får ni se lite vem jag är!

Here we go:

Hej Helena och vad kul att du börjar blogga hos oss på skönahem.com! Hur kom det sig att du började blogga?
– Jag fick en systemkamera av Magnus när jag fyllde 36 och var gravid i sjunde månaden. Jag hade ingen aning hur man fotograferade, men märkte snabbt att jag älskade det! Sedan startade jag en blogg, mest som ett experiment och för att göra något med alla bilder jag tog. Det blev några få inlägg innan bloggen föll i glömska. Sedan övade jag upp mina fotograferingsfärdigheter en aning innan jag på nytt tog upp bloggandet sommaren därpå. Jag var hemma med Tilda till hon var en bra bit över två år och bloggandet var en trevlig sysselsättning när hon sov om dagarna. Jag märkte att jag fick en skön kick av att folk kommenterade och gillade mina bilder.

Du bollar två hus samtidigt, renovering av villan i Västerås och nybygget i Härjedalen, hur hinner du!?
– Jag kan säga att det aldrig hade gått om jag jobbat kvar som narkossköterska med fasta arbetstider och allt vad det innebär. Fördelen med att vara sin egen är att man själv styr över sina dagar och kan vara väldigt flexibel.

Gör ni mycket själv eller tar ni hjälp?
– Vi har inte gjort något arbete själva utan har haft hantverkare till allt, men det går ändå åt otroligt mycket tid till projektledning och allt vad det innebär. Vi har också fantastiska föräldrar som ställt upp mycket för oss under den här tiden.

Svår fråga kanske, men för vilket hus klappar ditt hjärta lite extra?
– Kul att du frågar! Huset i Härjedalen utan tvekan. Det är vårt skötebarn, där finns så många timmars planering, så mycket härliga känslor, drömmar och glädje inbyggt i väggarna. Vi har planerat detta hus så länge, allt är uträknat på millimetern och inget har blivit till av en slump.

Hur började den resan?
– Vi köpte tomten för sex år sedan och trampade omkring där uppe i fem år innan kom fram till exakt hur vi ville ha det. Huset är byggt i lösvirke och vi har ritat precis allt själva.

Är ni nöjda över resultatet?
– Ja, vi är otroligt stolta. Allt har blivit så vansinnigt bra! Vi har också haft otroligt roligt tillsammans under resans gång. Det är tänkt att det huset skall finnas kvar i familjen i generationer, det är liksom bara vårt. Villan i stan har vi liksom till låns en period i livet, vi är bara några i raden av själar som bott här de senaste hundra åren.

Var hittar du inspiration?
– Det blir förstås mycket tidningar och internet. I mitt jobb besöker jag många hem, butiker och inredningsrelaterade events som jag inspireras av. Min sambo är väldigt intresserad av design och han har fått mig att få upp ögonen för många formgivare jag tidigare aldrig hört talas om, så man kan väl säga att jag inspireras av honom också!

Hur vill du beskriva din inredningsstil?
– Vet inte om vi har någon direkt stil. Vi har det sparsamt möblerat med möbler vi verkligen gillar men det är på intet sätt minimalistiskt för det, vi har bara inte så mycket pryttlar och utsmyckningar. Båda våra hus är så vackra i sig att less is more.

Vad hittar man inte hemma hos dig?
– Oljad ek och New England-stil, det lämnade vi i och med flytten från vårt förra hus vid vattnet.

Vad står högst på önskelistan just nu?
– Ett Piet Hein Eek bord till matsalen.

Har du gjort något riktigt bra inredningsfynd någon gång?
– Det måste vara det runda marmorbordet i köket. Det köpte vi på auktion, det var inte jättebilligt, men det är otroligt snyggt och jag har aldrig sett ett likadant varken innan eller efter.

Vad drömmer du om just nu?
– Att få åka upp till Lofsdalen, byggstäda och äntligen få flytta in.

Kram kram

Helena

Man får skämmas

Alltså, jag visste nog inte bättre… Och vet faktiskt fortfarande inte!

Man får inte ta koraller från havet har jag förstått, men får man ta dem från stranden, när de är döda?

När jag var 19 reste jag runt i Australien. I Cairns, vid Great Barrier Reef, tog jag dykarcertifikat (och hade ihop det med dykinstruktören, men det är en annan historia) och vi fick stränga instruktioner om att inte ens vara i närheten av att röra korallerna på havets botten.

2006, 15 år senare, reste jag till Borneo med M och hans flickor som var små då. Vi besökte små öde öar och stränderna var fullständigt överösta med snäckor och koraller. Flickorna var lyckliga små samlare, och ryggsäckarna tunga av havets skatter när vi i Frankfurt blev stoppade i tullen…

Tulltjänstemannen såg bister ut och skakade på huvudet när han plockade ut snäcka på snäcka och korall på korall ur flickornas ryggsäckar. Vi fattade ingenting, och fick heller ingen förklaring. Plötsligt stod flera gubbar och pratade hetsigt, på tyska, med varandra och såg tillslut lika förvirrade ut som oss. Plötsligt packade de ned alla snäckor och koraller i våra väskor igen och sa åt oss att gå. Hepp, vad var det som hände?!

Ja ha, vi gick och kom hem till Västerås med alla våra fynd. Sedan dess har de legat där i en påse. När vi flyttade hit var jag på väg att slänga påsen, men kunde inte. Rensade lite men sparade det mesta.

Här om dagen slog det mig att när skadan nu ändå är skedd (om man inte får plocka koraller på stranden) är det väl bättre att de får stå framme, vara vackra och påminna oss om den fantastiska resan vi gjorde då.

Så skäms på mig, men i vårt vardagsrumsfönster står nu en alldeles äkta korall från Borneo…

Kram kram

Helena

 

 

VILL INTE LÄNGRE

 

Att blogga och lägga ut bilder på sina barn, i mitt fall Lillan, har aldrig varit något konstigt för mig. Jag vet att vissa andra tycker att det är hemskt och skulle aldrig falla sig in i att göra det. Jag har väl inte exponerat henne jättemycket men ibland har hon fått vara med bara för att jag tycker att hon är så söt och för att jag är så stolt över henne.

Hon är fem år nu, och jag har noterat en förändring. Hon vill verkligen inte var med på bild längre och hon vill definitivt inte var med på bloggen.

Igår hade vi städat lie på hennes rum och jag skulle gå ned för trappan med min kamera. Hon var så söt där hon satt på sängen i sitt rum och lekte med sina Barbiedockor så jag bara kände att jag måste fota henne.

Protester direkt…

Jag försökte med ”men mamma fotar bara ditt rum”. Ok, det godtog hon, men när jag bytte kameravinkel sa hon till mig ”Men mamma, nu är det verkligen inte bara rummet du fotar det är ju mig!!!”. Busted!!! Fy vad jag kände mig som en förrädare.

Lillan lämnade sängen och kom fram till mig, vi satte oss i trappan och snackade lite. Hon sa till mig ”Mamma looova mig att du aldrig mer tar bilder på mig när jag inte vill, och lägg dem absolut inte på bloggen”.

Jag lovade, så här kommer sängbilden utan Lillan.

_DSC4427

Kram kram

Helena

HÄRLIG FREDAG

 

Vips så var det fredag igen, härlig fredag med lite ledigt framför sig! Jag är otroligt dålig på att ha fasta rutiner och struktur på mina dagar. Som egenföretagare tror jag, efter att ha pysslat med detta i två år nu, att man kanske måste ha lite rutiner för att vara effektiv. Jag har tränat på detta denna vecka och utfallet ser lovande ut. Därför känns det nu extra skönt att det är fredag och ledigt i helgen. Har varit väääldigt dålig på att separera arbetstid och fritid innan…

_DSC3407

Men nu så, fredag och fredagsmys väntar. Hade besök av en kär vän igår och fick en underbarbukett gladiolus som nu förgyller vårt kala vardagsrum.

_DSC3443

Det här fina huset behöver inte så mycket lull lull för att vara fint och kännas hemtrevligt. Det är vackert i sig och en bukett friska blommor lyfter den där känslan ytterligare.

Jag är så glad över förmånen att få bli en del av detta hus historia. Många har bott här innan och många kommer att bo här efter oss. Underbart att kunna hjälpa till att ge huset upprättelse och sin skönhet tillbaka.

Ha en härlig fredag alla goa besökare! Utan er vore livet lite fattigare…

Kram

Helena

ENKELT TRICK

 

Några snygga sugrör i ett glas på bordet i köket, och vips är lillan plötsligt intresserad av att dricka ordentligt med både vatten och juice om dagarna. Kan vara lite trögt med det annars minsann.

_DSC2762

Svartvita sugrör hittade jag på Lagerhaus.

_DSC2769

På samma ställe som jag hittade de fina glasen (ni vet de där som alla andra redan har)!

Kram kram

Helena

SOMMARKVÄLL I FJÄLLEN

 

 

Förutom att M varit sjuk i två dagar och specialgrundfärgen till innertaket tog slut, innan allt var klart, så har vi det bra… 🙂

Lillan och jag tillbringade dagen uppe på tomten med att röja grenar, stenar och annan bråte. Köpte lite lunch på ICA som vi sedan satt på varsin stubbe och mumsade i oss medan renarna betade i slänten alldeles nedanför. M då, den kraken, låg hemma med feber och sov typ hela dagen för andra dagen i rad.

Fram mot kvällen piggade han på sig så pass att vi kunde utnyttja den underbara sommarkvällen till att fiska.

_DSC9508-horz

_DSC9430

_DSC9471

_DSC9557-horz _DSC9537

Fiskelyckan var det inget fel på, men den friska fjälluften tycks ha tagit musten ur M som på nytt fått lov att parkera i sängen… Stackarn…

Näe, nu är det verkligen dags för mig också att krypa till kojs. Har blivit förfärligt sent de senaste dagarna.

Natti!

Helena

ATT VARA MED GAMMALT HUS

Usch jag blir alldeles nervös av att bo i ett såhär gammalt skruttigt hus tror jag… Varje gång det kommer hit någon hantverkare och börjar pilla är jag livrädd att de skall hitta något knas. Är det bara jag som känner så eller är det fler? Det kanske går över, man kanske vänjer sig…

_DSC8655

Annars funkar det alltid att ta ett glas kallt rosévin och sätta sig i pergolan med familjen, då glömmer man alla bekymmer!

_DSC8666

Mannen och Lillan älskar att tävla, tävlar om allt, och jag själv är en fullkomlig katastrof när det kommer till att tävla och vinna. Har ingen tävlingsinstinkt överhuvud taget!

Här är det spotta körsbärskärnor som det tävlas i. Jag föredra att föreviga det hela!

 _DSC8720

Nu skall jag fota runt lite här i huset, har fått så många önskemål om det. Har dessutom handlat lite till Lillans rum så där tror jag at jag tar och gör lite före och efter bilder.

Kram kram

Helena

UTFLYKT IDAG

Jag hade naturligtvis glömt bort att det var stängningsdag på dagis idag och bokat in inte mindre än två jobb idag… Typiskt mig! Det löste sig skapligt bra ändå och jag klarade av första fotograferingen på morgonen innan tjejerna knapp gnuggat sömnen ur ögonen. Mitt andra jobb var inbokat sen eftermiddag så efter att jag skjutit på det 30 minuter fixade jag det också.

k

Där i mellan snodde vi (Lillan, jag och Lillans 16 åriga syster) tillsammans ihop en picknickkorg med våfflor, sylt, grädde jordgubbar och annat mumsigt och drog iväg ut till Strömsholms slott.

Med regnet hängandes i luften satt vi sedan i gröngräset och mumsade våfflor, sjöng skillingtryck (ja, mest jag då) och pratade om hur det måste ha varit att leva på slottet för två eller trehundra år sedan. Mysigt hade vi och regnet klarade vi oss till slut undan tack och lov!

Nu skall jag ta och redigera de där bilderna från dagens jobb.

Kram

Helena