Aluminiumstolen jag skrev om här om dagen köpte vi ny.

Jag berättade då om hur jag lyckades (eller misslyckades) repa den redan första dagen på plats i stugan. Inte kul, inte kul…

Bordet däremot köpte vi på auktion.

Har ingen aning om hur gammalt det är, men det måst vara tillverkat någon gång mellan 1956 och 1980. Det designades redan 1956 av Poul Kjaerholm, och E Kold Christensen producerade det från dess fram till sin död 1980.

Fritz Hansen tog över produktionen 1982, och har fortsatt med det sedan dess, men vårt bord är märkt med E Kold Christensens logga, alltså är det minst 34 år gammalt.

Det är sååå skönt, för de där första små reporna finns redan där. Ni vet de där reporna som gör så vansinnigt ont. Precis som Ninni skrev i en kommentar, så övergår de där reporna så småningom till att kallas patina, och patina gör inte ont tack och lov!!

Nu måste jag bara säga att vårt bord, med sina minst 34 år på nacken, är oförskämt fräscht och tack och lov befriat från patinas syster – skavanker!

Pst, någon som har en aning om var alla mina besökare kom från igår. All time high, och jag kan inte ens gissa var de kom ifrån… Någon måste ha länkat… Men vem och var?

Kram kram

Helena