Ja det gjorde vi verkligen.

Lillan och jag fixade gröt åt tomten kvällen innan julafton. Vi ställde den i kakelugnen och tände ett ljus så att han skulle se något. Den lilla fröken är en smart dam, så naturligtvis kom en mängd följdfrågor och konstateranden medan vi höll på.

– Men mamma, huuur skall den stooora tomten få plats i den här smala kakelugnen?

– Tror du verkligen att han gillar KALL gröt?

– Kommer han inte att bränna sig i rumpan om vi har det här ljuset tänt?

– Mamma, det här kommer inte att funka. Kolla där uppe, kakelugnen slutar där… den räcker inte ända upp till taket och skorstenen…

Så underbart det är när de tror på tomten. Undrar hur länge man kan hålla det vid liv?

Lillan tror så intensivt på tomten att det var stört omöjligt för henne att somna den där kvällen. Hon lyssnade efter ljud och hon kikade efter om ljuset släckts.

Vi började med att göra i ordning i hennes egen kakelugn men efter en stund kröp det fram att nja, det var allt lite läskigt att sova där helt själv, om tomten skulle dyka upp. Hon ville inte gärna erkänna att det var så, så motiveringen för att flytta hela kalaset till vårt rum löd som följer:

– Jag tror att det är bäst att vi alla sover i ert rum i natt, för på julen skall man ju göra saker tillsammans…

Och ja, det har hon ju rätt i!!

Kram kram

Helena