A perfect match

.

.

Jag kan inte hålla mig längre, jag måste berätta. Det finns ju ett ordspråk som lyder ”ropa inte hej förrän du är över bäcken”, men jag struntar i det och kör på ändå. För ungefär ett år sedan köpte Lotta ”Fyra årstider” en sommarstuga, och jag minns så väl hur hon beskrev sina tankar kring att hon berättade så mycket om det på bloggen innan köpet var påskrivet och klart. Hon menade på att hela saken gjorde henne glad och förväntansfull för stunden, hon mådde liksom bra av att få skriva om händelsen och dela den med sina läsare, även om risken fanns att det inte blev något köp. Lyckan i sig var liksom viktig och även om köpet inte gick igenom så hade hon åtminstone varit lycklig en stund. Och på det hela taget är det kanske så att ”at the end of the day” så är det den sammanlagda lyckan i livet som räknas? Jag tyckte väldigt mycket om de där tankarna och tog dem till mig, och nu känner jag att det är min tur att praktisera dem…

.

.

För… vi ska nämligen köpa häst!!! Vi har hittat den sötaste lilla fina ponnyn man kan tänka sig, och nu håller vi bara alla tummar och tår som går för att den går igenom veterinärbesiktningen. I lördags var vi och provred och det blev liksom 10 poäng av 10 möjliga. Det lilla stoet är lugn som en filbunke, perfekt storlek och Lillan, som varit väldigt försiktig av sig, kände sig trygg på hennes rygg från första sekunden. Och mamman (dvs jag), som är väldigt mån om säkerheten, kände att bättre och säkrare än såhär blir det inte i hästvärlden.  A perfect match helt enkelt!

.

.

Åååå vad vi håller tummarna att allt går vägen nu, och vi ser så fram mot att få en till familjemedlem 🙂 Jag, som verkligen inte velat att Lillan ska hålla på med hästar, som aldrig uppmuntrat det det minsta, som varit sååå klar med hästeriet och som för bara några månader sedan inte i min vildaste fantasi kunde se mig själv som hästägare igen, någonsin, är nu så redo att ge mig in i hästlivet igen. Det kanske är som så att ”en gång hästtjej alltid hästtjej”?

.

.

Kram

Helena