.

.

Good morning

.

.

Vilken vacker dag att vakna upp till. Solen strålar och för första gången på många månader känner jag ett himla sug efter att gå ut i trädgården och fixa lite. Vet inte riktigt vad jag ska göra men jag tror att jag ska ta och kratta och rensa i vegetationen längst ut i kanterna av vår trädgård. Vi har många gamla buskar och träd i som ett band längs tomtgränsen mot allmänningen bredvid, och vi har låtit det växa ganska obegränsat bara för att det varit skönt med ogenomträngligt insynsskydd. Tänkte rensa upp lite där så kanske man ser varje enskild buske sen i sommar istället för bara en igenvuxen yta. Det blir nog bra!

.’

.

Lite senare idag åker lillan och jag till stallet. Himla skön frizon där. Fullt fokus på hästarna och inte tillstymmelse till nationell eller internationell härdsmälta. Bara glädje med hästarna och Lillans framsteg som ryttare. Vet ni att igår galopperade hon alldeles själv! Vilken lycka! Den stunden har hon längtat efter i sex år. Ända sedan den dagen då hon red själv för första gången. Däremellan har det varit långa perioder helt utan att nästan våga sig i närheten av en häst, till att testa rida igen, till att gråta för att rädslan tagit över, osv. Men nu, med den perfekta ponnyn och en vilja som tillslut tagit överhanden, äntligen – alla gångarter på egen hand! Värt att fira med en vacker bukett blommor, inte sant?

.

.

.

.

Så vänner, nu kör vi lördag, och så hoppas jag att ni är fler än jag som idag försöker hitta en stunds frizon från allt elände. Om så bara för en timma eller två. En frizon där tankarna får vila i något vackert och lyckligt! Det behöver vi alla. Det är så lätt att absorberas av nyhetsuppdateringar, samtal med vänner där krisen ältas fram och tillbaka, egna oroliga tankar om framtiden osv. Berätta gärna i kommentarsfältet (klicka på inläggets rubrik så hittar du det längst ned) om din frizon, vad du gör idag för att tänka på något annat och hitta en stunds vila och lycka. Kanske kan just dina ord vara till hjälp för någon annan. Fint om vi kan stötta varandra tänker jag. ♥

.

.

Kram

Helena