.

.

Hallå kära vänner i dessa tider av osäkerhet och oro. Vi är nog många som den senaste veckorna fått se vår vardag och våra planer ställas på ända. Resor och andra arrangemang ställs in och dagarna blir inte alls som vi hade förväntat oss. Att ge mig in i en diskussion huruvida de åtgärder som från myndigheternas sida satts in, eller inte satts in, är tillräckliga eller otillräckliga det är bara enfaldigt. Smittspridning med droppsmitta är ingen ”rocket science”, och för mig är det solklart att de som försöker ”komma undan” den nya lagen om förbud mot folksamlingar med över 500 personer, genom att begränsa dem till 499 typ, inte har fattat någonting. Så här gäller eget ansvar!

.

”Droppsmitta uppstår när hosta, nysningar och kräkningar ger en dusch av vätskedroppar som vanligen snabbt faller ner i luften och som regel inte når längre än någon meter. Dropparna kan nå den mottagliga individens ögon och slemhinnor direkt eller via händerna. Så sprids till exempel de flesta luftvägsinfektioner. Dropparna kan även falla ner på föremål och ytor och föras vidare som indirekt kontaktsmitta.”

Simple as that!

.

I övrigt blir jag alldeles matt över personer som ger blanka sjutton i myndigheters uppmaningar med argument som tex att allt är överdrivet i media, det är inte värre än en vanlig influensa, jag är inte rädd för att bli sjuk osv. Såklart är det inte den enskilde individen som är den som är utsatt, de allra flesta klarar detta galant. Problemet är ju när väldigt många människor blir sjuka samtidigt. För ju fler personer som insjuknar, desto fler svårt sjuka kommer det också att bli. Och vart ska dessa vårdas på våra redan överfulla sjukhus? Vem ska få respiratorn som är kvar. Trafikolyckan eller Corona-patienten? Och vad händer när tex varenda brandman i Västerås är isolerade i hemmet med en pågående virusinfektion, eller polisen förresten, eller alla socialsekreterare. Vad händer när kriminalvårdens personal blir smittade, en efter en. Vem ska upprätthålla ordningen på häkten och fängelser? Skulle kunna fortsätta med fler yrkesgrupper men jag tror att ni fattar min poäng. Vi ska heller inte glömma dem som redan är sjuka, astmatiker, hjärt-kärlsjuka, osv, eller gamla…

.

.

.

.

För egen del blev den här veckan inte alls som jag tänkt. Igår skulle Västerås näringslivs årliga gala Guldstänk ha gått av stapeln och jag var inbjuden via en kund. Redan i mitten av förra veckan började Magnus och jag att prata om att vi inte var så sugna på att gå pga smittrisken. Två dagar senare var det inte längre något att fundera på eftersom hans arbetsgivare sa blankt nej.

.

.

.

.

Ja, så någon gala blev det inte för oss (den blev sedermera inställd helt dessutom) och inte blev det någon teater i Örebro i morgon heller som det var tänkt. Och den fina klänningen som jag fyndade på Läkarmissionen för 80 kronor hänger fortfarande oanvänd (av mig i alla fall) på dörren till min WIC. Vad är väl en bal på slottet, liksom…

.

.

Kram

Helena