.

.

Godmorgon

.

.

Sitter här och jobbar /surfar runt lite medan Lillan sover där uppe. Magnus är på jobbet och jag funderar lite på hur mycket jag ska jobba idag. Ska jag ens jobba, eller ska jag vara ledig? Det är en sån där lyxig fråga man ibland kan ställa sig som egenföretagare. Nu har det ju inte alltid varit så lyxigt för mig, för det fanns en tid då jag typ inte hade något val, när jag i princip jobbade med kniven mot strupen. Är sååå glad och tacksam för att den tiden är förbi. I november har jag varit min egen arbetsgivare i 8 år och jag börjar så smått närma mig 50 år (47 för att vara mer exakt). Allt flyter på och jag bestämmer själv hur mycket/lite jag vill eller behöver arbeta. Det känns fantastiskt. Ett tag tyckte jag konstigt nog att det var coolt att ha jobb upp över öronen. Nu tycker jag att det är coolt att kunna jobba mindre om jag vill det. Tiderna förändras.

..

.

2011 sa jag upp mig från mitt jobb som narkossjuksköterska på operationskliniken på sjukhuset i Västerås (det har bytt namn så många gånger så jag kommer inte ihåg vad det är som gäller nu…). Jag gick från en trygg anställning med fast lön till att vara min egen utan ett enda uppdrag eller arbetsuppgift inbokat. Jag använde mina 2 första månader till att klura ut hur jag skulle komma igång och tjäna pengar. Jag anlitade en kille för att göra min hemsida, det blev min första kostnad i bolaget, men också min första kund, haha! Jag skrävlade väl på om mina ”erfarenheter” och han tyckte det lät bra och bokade mig för att inreda han och hans frus vardagsrum. Jag lade väl ned 2 veckors arbete på det och tog typ 2000 kr betalt. Hemsidan kostade 8 000…

.

.

Min smala lycka var att jag kunde åka till Norge och jobba som syrra någon helg emellanåt det första halvåret – året (minns inte riktigt när jag slutade med det). Välkomna slantar var det i alla fall, fram till den dagen då jag plötsligt upptäckte att det helt enkelt inte fanns varken tid eller behov av att åka till Norge längre. Verksamheten hade börjat rulla på och den lön jag kunde ta ut räckte.

.

.

Jag hade vid den tiden enskild firma, men efter några år blev omsättningen så pass hög att jag rekommenderades att starta aktiebolag. Med enskild firma är det så fiffigt att man kan skjuta skatten framför sig, ett helt år eller nästan 2 om jag inte minns fel. Det jag tjänade år A, deklarerades år B och skatten skulle vara betald i mars år C, eller något sådant. Det är ju väldigt bekvämt speciellt i början då inkomsterna inte är så höga och man kanske behöver varje krona man tjänar. Det här är ju också ett helt ok system så länge man fortsätter att driva enskild firma med ökande intäkter… eller löpande lägger undan pengar för kommande skatt….

.

.

Det är när man skjutit skatten framför sig (vilket alltså är helt ok) OCH bestämmer sig för att starta AB som det blir trixigt på riktigt. Plötsligt ska den framskjutna skatten betalas in inom loppet av några månader, och dessutom ska den betalas med skattade pengar (typ). Ungefär så, minns inte exakt detaljerna, bara att jag helt plötsligt på ganska kort tid skulle betala in runt 170 000 kr, med skattade pengar. Detta för att kunna avsluta den enskilda firman och föra över allt till aktiebolaget. Hoppsan, det hade jag inte sett komma. På toppen av allt fick jag privat lov att betala tillbaka både RUT- och ROT-avdrag eftersom de avdragen inte alls lirar med enskild firma och låg lön (små summor kommunalskatt). Det blev mycket pengar… Tänk på det om du har enskild firma!

.

..

 VicApta (ekonomikonsulter) med förtjusande Alexandra Grage i spetsen, styrde upp det hela och lotsade mig igenom hela processen med AB och skatteinbetalningar och allt vad det var. Jag Jobbade som en galning och sparade och betalade, och sparade och betalade, och jodå, det gick bra. Allt betaldes i tid någon gång under 2015, och jag landade tryggt, och skuldfri på andra sidan i knät på Alexandra, som var världen världens mest tålmodiga och duktiga ekonomikonsult! Hon lugnade mig alltid när jag ringde och hade panik. Hon förklarade gång på gång att ”allt är lugnt, det går enligt planen” och så lärde hon mig allt om resultatrapporter, balansrapporter, periodiseringsfonder och avskrivningar etc etc. Typ allt sånt jag inte hade en aning om. Och sakta sakta började jag se ljuset i tunneln, känna lugnet och att få grepp på redovisning och företagsekonomi. Sådant som jag inte hade en susning om när jag började. Vad hade jag gjort utan Alexandra?

.

.

Det där var ingen rolig upplevelse, det kan jag lova, men det gjorde att jag fick upp farten, och vande mig vid att jobba hårt. Och även om allt var löst innan 2015 var till ända är det först i år, 2019, som jag faktiskt tagit det lite lugnare. Det började som ni vet med ofrivilligt lägre tempo i januari och februari då jag fortfarande var krasslig efter influensan vid jul. Efter det har jag faktiskt fortsatt att jobba mindre än vanligt. Jag har valt jobben med större omsorg och tackat nej till sådant jag inte känt för att göra.

.

.

Bloggen är den enskilt största inkomstkällan och jag börjar bli bättre på att prioritera den. Att blogga tar tid, och för att det ska bli bra måste jag avsätta tid speciellt för den, det går liksom inte att blogga på ”tid som blir över” längre. Inredningsuppdragen har fortsatt att öka i år också. Det känns kul. Det är lite av en snöbollseffekt kring just de uppdragen. En kund är nöjd och berättar om det för vänner som kontaktar mig och så rullar det vidare. Sen har jag ju butiken, mitt lilla knasprojekt. Bara en kostnad ännu så länge men jag älskar att vara där och träffa alla härliga kunder och vara smakråd och fixa med alla vackra plagg, så det är det värt. Alla dar i veckan. Dessutom kommer det att bli mer kontinuerligt med öppettider, mer nya kläder osv nu under hösten, så kanske kanske kommer det till slut att gå med vinst… mitt lilla knasprojekt ♥

.

.

Undrar ni över mäklarstylingarna? Jodå, jag gör såna fortfarande, även om det blivit mindre av det (marknaden har förändrats). När den delen i verksamheten var som störst hade jag 5 tjejer som jobbade åt mig. Vi var definitivt störst och nästan ensamma i Västerås. Sen dök det upp fler och fler konkurrenter, som dumpade priserna… Not so fun, men sånt är livet, inget att hänga läpp för, bara att förhålla sig till det.

.

.

Vad ville jag säga med det här inlägget då? Jo att jag är så himla stolt över mig själv som vågade lämna ett jobb som jag inte var 100% nöjd med. Jag följde en dröm jag hade om ett eget företag. Jag har tagit smällar, anpassat mig efter omständigheter, jobbat på och aldrig varit rädd för att ta i, eller slå knut på mig själv, för att kunden ska bli nöjd. Jag har hela tiden trott på mig själv och min förmåga, aldrig tvivlat och alltid tänkt att hårt jobb alltid löser allt. Det tror jag fortfarande, bara det att idag behöver jag inte jobba fullt lika mycket för att nå samma resultat. Jag har blivit bättre på att värdera mina kunskaper, bättre på att ta betalt, bättre på att välja ”rätt” jobb, bättre på att vara effektiv. Jag är helt enkelt bättre på att vara företagare idag.

.

.

Och du, om du drömmer om att förändra din vardag, lämna ett jobb du inte trivs med, testa en idé, förverkliga en dröm – tveka inte! Friheten du får som egenföretagare är sååå värd det.

.

.

Kram

Helena

.

.

.