.

.

Vet ni, att som bloggare/influencer kan jag av och till längta efter att ha något riktigt och ”viktigt” att skriva om. Det är liksom inte alltid så lätt att komma på nytt hela tiden, men ibland har man tur, som idag, när upplägget för det här inlägget landade i kommentarsfältet i inlägget innan detta.

.

.

Lotta skrev såhär

∼

”Hej hur tänker du kring konsumtion, som du konstant uppmuntrar till?
Det är bara att köpa, köpa hela tiden. Jag tycker alla och särskilt ni, som bloggar har ett ansvar att börja ifrågasätta och aktivt göra något. Alla tycker att vi är på väg åt fel håll, men det räcker inte och åka till återvinningen o känna sig nöjd. Notera att jag är ingen notorisk miljökämpe, men nu måste alla börja tänka till. Är säker på att du kan driva en blogg utan köphets”

∼

.

.

Intressant frågeställning tyckte jag och kände genast att det måste bli detta som får bli dagens inlägg. Men… jag kommer inte att skriva något långt brandtal om hur jag tänker kring konsumtion, eller överkonsumtion, det finns det andra som gör så mycket bättre än mig (Tex min vän Maria Husligheter här och Frida Trendenser här). Jag skiljer mig nämligen inte ett smack ifrån de flesta andra medborgare på just den punkten. Jag tycker förstås också att vi är på väg åt fel håll, jag sopsorterar och åker till Återbruket och känner mig nöjd, tillfälligtvis. Jag handlar inte snorbilliga saker från Wish och beställer inte hem olika storlekar/färger på saker när jag näthandlar bara för att företaget har ”fria returer”, köper heller inte två ”bara för att det var så billigt”. Jag handlar sällan inredning, men när jag gör det är det ofta på auktion eller dyrare kvalitetssaker som jag drömt om länge, och som jag vet kommer följa familjen i generationer. Köper hellre 1 par klassiska skor till sommaren än 5 par trendiga som jag tröttnat på när hösten är här. Ungefär så tänker jag kring min egen konsumtion, bloggen är något annat…

.

.

Hur smarrigt är det inte att starta dagen med en leverpastejknäckis med egenodlad gurka, tomat och persilja?

.

.

För mig är bloggen min alldeles egenutgivna tidning eller mitt eget ”Helenamagasin”. En helt enkelt väldigt ego plattform där jag delar med mig av bilder och berättelser från valda delar av mitt liv. Jag tipsar om maträtter, resmål, kläder, skor, inredning och annat som kan intressera mina läsare. Något särskilt miljöfokus har jag inte, men hoppas ändå att jag någonstans, någon gång bort emellan, med min stil, kan inspirera någon människa till att göra lite fler medvetna val när det kommer till tex inredning (istället för att hoppa på varenda ny trend som ser dagens ljus hos andra mer coola och creddiga bloggare/influencers).

.

I höst är det 10 år sedan jag skrev mitt första inlägg i den här bloggen och 9 år sedan jag började blogga kontinuerligt. Jag kan inte ens uppskatta hur mycket tid av mitt liv jag lagt ned på skriva och fota och redigera till alla 2977 inlägg som jag fram till dags dato har publicerat. Men om vi för skojs skull ändå skulle ta och räknar på det, lite löst och definitivt i underkant för att inte överdriva, så kan vi säga såhär. Om varje inlägg i genomsnitt har tagit 3 tim att producera (kom ihåg att det är i grov underkant), hade det blivit 8931 timmar totalt. Med en 40 timmars arbetsvecka hade det blivit 223 veckor… Och 223 veckor blir lite drygt 4 år – utan semester!

.

Som bloggare/influencer tjänar jag pengar på annonser och samarbeten med olika företag. Det är så det fungerar, bara att svälja. Jag gör inte reklam för saker jag inte skulle kunna tänka mig att köpa själv, men jag köper heller inte allt jag tipsar om eller drömmer om att köpa. Gjorde jag det skulle mitt hem vara överbelamrat med saker och plånboken tom. Inte ett sunt beteende alltså.

.

Sedan början av 2010-talet har bloggen varit en del av min månatliga inkomst, det har jag skrivit om här. Det senaste året har det tagit sprutt på allvar och inkomsterna från bloggen har blivit en betydande del av min totala inkomst, vilket är skoj och ger mig möjlighet att lägga mer tid på bloggandet. Varje inlägg tar från ca 2 timmar och uppåt att producera, vissa tar en hel dag. Bara texten fram hit, samt bilderna, har tagit 3 timmar av min tid i anspråk. Klart att jag måste ta betalt för den tiden. Det finns ingen annan som jobbar gratis i flera timmar (eller i 4 år för den sakens skull). Finns heller inga, mig veterligen, tidningar/magasin som ges ut helt gratis, utan att innehålla reklam och annonser som någon betalat för.

.

Majoriteten av mina läsare är kvinnor i åldrarna mellan 36 och 57 år, dvs fullvuxna individer som liksom jag själv har ett eget ansvar för vår gemensamma miljö. Så för att förmedla hur jag tänker kring citatet ”den konsumtion, som du konstant uppmuntrar till” skriver jag bara två korta meningar – Jag tipsar! Du har ett ansvar, och du väljer! Allt kan inte passa alla, men något kan alltid passa någon, därför har jag kontinuerligt annonslänkar (som jag tjänar pengar på) i mina texter utan att ha dåligt samvete för det, och utan att känna att jag sysslar med ”köphets”.

.

.

Kram

Helena

.

.