.

.

Tänk vad jobbigt det hade varit att vara bloggare om jag bara kunde fota analogt. En exponering, en chans. En misslyckad bild, en konstig min, och bilder som denna hade fått duga (till det inlägget jag gjorde igår) för att jag bara hade en bild kvar i filmen i kameran… Ja nu är det förstås en omöjlighet men ni fattar tanken. Det handlar ju så mycket om yta. Det ska vara snyggt, snygga bilder, snygga saker, snygga miner, städat. Med en digitalkamera och ett enkelt redigeringsprogram blir det så mycket enklare. Ta 50 bilder så är det säkert en eller två bilder som blir bra. Rätt vinkel, rätt min? Blev det inte så? Nehe, ta 50 till då? Klipp bort det som inte är snyggt, det som inte tillför något. Klipp bort raggsockorna (som tom råkar vara olika då jag inte hittade makarna för att klädkammaren var så stökig…) och mysbyxorna. Visa bara det sminkade ansiktet och den nya sjalen. Lägg på lite ljus och kontrast. Vänd huvudet så att det inte syns att knuten i nacken bara är snygg i en speciell vinkel…

.

.

.

.

Ibland blir jag bara så jäkla trött på all yta och ibland tycker jag att det är underbart med hela det paketet. Det gäller att hitta balansen. Sin egen balans. Hur mycket yta orkar jag med? Jag är glad att jag har insikt i den här branschen. Jag är glad att jag på håll börjar kunna se när allt det perfekta jag dagligen matas med  i sociala medier börjar tära på mig, börjar få mig att ändra mitt beteende. Börjar få mig att känna mig otillräcklig. Det är då det vänder, det är då jag jag börjar tvinga mig själv att se på en bild med nya ögon, och det enda jag kan se då är det som finns bakom kameran och i huvudet på avsändaren. Hur mår du lille vän? Egentligen?

.

. 

När jag tänker lite snabbt på det, har jag svårt för att förstå att jag ibland är med och bidrar till att andra kan känna som jag känner. Otillräcklighet. ”Gud vad hon är piffig, vad hon har städat hemma och vilket intressant liv hon verkar leva”. Jag förstår det inte eftersom jag har hela bilden, ni andra får ju oftast bara delar av den. Överlag finns många som mår dåligt av att bara ser delar och fragment av livet på Facebook, Instagram och i bloggar. De flesta kan hantera det, men påverkas inte alla litegrann ändå? Handen på hjärtat… ”Vi är alla vuxna människor och fattar väl att den där lyckliga, smala, snygga, framgångsrika människan på bilden i det läckra rummet har skitdagar, sorger och bekymmer hon med?”. Är det verkligen så? Fattar alla det? Fattar Lillan 9 år det när hon kollar på youtube eller musica.ly? Tvek på det. Alla som hänger på nätet är inte vuxna.

.

.

Sociala medier är en miljardindustri och mångas levebröd (jag själv inkluderad). Det här är ingen fluga som kommer att blåsa över, det kommer att bli ännu mer, utvecklas ytterligare, bli större. Ingen idé att försöka skydda våra barn genom att hålla dem borta från det, bättre att lära dem att förhålla sig till det. Hjälpa dem att bli trygga i sig själva, lära dem att se igenom fasader och förstå spelreglerna i detta kontext.

.

.

∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼

.

.

Tips med reklamlänkar! 

.

.

Våren må vara långt borta men hos Gina Tricot ploppar vårnyheterna upp som svampar i skogen i september.

.

Den rosa blusen till vänster i bild är superfin och så användbar. Tänk ljusa slitna lite korta jeans och vita sneakers utan strumpor till ♥ Finns HÄR

.

Jag kommer definitivt hänga på låset när den lite mörkare blusen till höger kommer in i butik. Sååå snygg till ett par vita korta shorts, brunbrända ben och sandaler på Mallis i sommar tänker jag. Finns inom kort HÄR

.

Så länge spanar jag in de andra fina blusnyheterna HÄR

.

.

.

Kram

Helena

.

.